Ligger i sängen med min fina Stina.
Vi är bortglömda & betyder inget för dom som betyder mest.

I morgon åker vi hem, jag & min sambo.
Sen åker vi aldrig hit igen. Usch vad jag hatar de här stället. Usch usch usch.
Hade de gått bussar hade jag nog dragit hem ikväll.
Krupit intill mitt lyckopiller och gråtit för att vi är så långt ifrån varandra.
"Åh Gud de gör så ont att nått så nära kan vara så långt bort"

Är väldigt trött. För deprimerad för att vara vaken.
Skönaste me att sova måste nog vara drömmarna. Dom är gränslösa.
Usch va djup jag nästan blir. Borde lägga mig under täcket för att vänta på ett samtal som jag inte vill svara på men ändå längtar efter. Håll käften Pernilla. För Guds skull, håll käften.