Vaknade runt halv nio idag.

Var barnvakt ett tag & sen var jag ute med milo.

Allt känns så okomplicerat här.

Som om ingenting är omöjligt.

På söndag måste jag tillbaka till verkligheten.

Jag har ingenting emot att åka hem, men verkligheten är så hård där.

 

Lyssnar på gamla låtar & försvinner in i minnen.

Vet inte ens om jag ska skratta eller gråta.

Alla förändras, även fast man inte märker utav det själv.

 

Vad som händer resten utav dagen vet jag inte än.

De märks.